Inatt när jag vaknade och skulle mata dom små, så valde min hjärna att börja tänka på hemlösa katter.
Något som alltid gör mig lika förbannad och ledsen att tänka på.
Ska det va så svårt för folk med ute katter att kastrera dom? Varför slänger en del bara ut sina djur när dom tröttnat? Måste man verkligen ta kattungar på sina katter, när det redan kryllar av kattungar och katter där ute som kämpar för att överleva varje dag.
Usch måste människor vara så förbannat efterblivna? Det är djur vi pratar om, inte några leksaker!
Om några månader är även vintern här, jätteskoj verkligen, för barnen iaf.
Ja kan liksom inte rå för att jag ska skänka lite tankar till alla katter som helt enkelt fryser ihjäl och andra hemskheter som inträffar dom, tycker det är skit jobbigt när man inte kan göra speciellt mycket mer.



Efter min hjärna malt på resten av natten och förstört min sömn så va jag tvungen och kika in på Kattkommando Syds hemsida.
Har någon plats över i sitt hem, kan man alltid överväga att köpa kattunge/vuxen katt därifrån eller bli stödhem.
Dom tar imot all hjälp dom kan få, då dom jobbar idiellt(stavning?) och tjänar inte några pengar på det dom gör.
Underbara människor enligt mig!

Själv klarade jag inte att gå in och titta på dom söta katterna och absolut inte titta på dom som står i kö för att få komma in i värmen.
För då hade antagligen Micke gråtit blod, när han kommer hem och upptäcker en 7e katt;) Och det lidanden vill jag inte ge honom just för tillfället.

Min fina Kompis kommer från Kattkommando syd, han var i dåligt skick när han kom till mig och det krävdes några år med tålamod och kärlek för att få honom till den goa katt han är idag.


Kompis när han kom 2006


Kompis nu


Kompis 3/7-10


Färdig babblat för mig, har 3 barn som behöver bli klara sen blir det dagis för Joline.

Puss hej